Humörsvägnigar och ett sorgfyllt farväl

Idag har jag gråtit,skrattat gråtit och skrattat igen. Ganska fascinerande vilka humör svängningar man kan ha.

Självklart är jag lite ledsen över att min lov redan tagit slut, men också idag fick jag ta farväl över en väldig gosig och bra vän jag haft under lovet,buster.
Kommer kännas tomt att vakna utan en flåsande och slickande nos i ansiktet.
Han har fått mig så glad det här lovet. Har nästan alltid haft någonting att göra.

Och extremt mycket kommer jag sakna att vara uppe hur länge jag vill, och mammas och mina pussel nätter. Det var mysigt sååå mysigt och ro fyllt.

Och en sak jag verkligen kommer sakna är andreas. Kanske låter helt sjukt, för jag och andreas är ju i princip varje dag. Men vardagen är inte lika rolig som när man har lov tillsammans.
Jag och andreas kunde helt i impuls dra iväg någonstans, även fast klockan var 1 på natten. Då menar jag inte att vi åkte in till stan eller så, utan bara sätta sig i hans bil och åka runt och checka läget i hallsta.
Många kvällar satt vi vid skansen i bilen och bara pratade ut,jag grinade en skvätt över små saker. Så bilterapi är verkligen bra. :)

Är så himla glad att jag är tillsammans med andreas.
Andreas är min bästa vän, min livskamrat, iallafall vad jag önskar.
Sen när man känner sig så där deppig så finns han alltid för mig.

Innan jag blev tillsammans med andreas så kunde jag sitta flera timmar och prata ut med honom över msn. Över mitt tillstånd i familjen och allt. Och då lyssnade han till 110%.
Jag älskade honom redan efter första gången jag pratade med honom.
Han blev redan då, efter första "pratet" en stor del av mitt hjärta. Och jag tänkte då att han ska jag ha!
En omtänktsamare kille än andreas finns inte.
Och jag kan grubbla flera timmar över varför han valde mig. En sån där problem tjej som bölar ur sig det första man gjorde över msn.

Idag är jag evigt tacksam över att han valde mig.Och kan verkligen inte tänka mig att någon annan ska uppfostra mina barn,en honom.

Ett liv utan honom funkar inte för mig.

Nu har jag gråtit en skvätt till. hehe :)

Klockan är nu halv 11, och vanligt vis brukar jag ligga i sängen vid det här laget när jag har skola dagen efter, men idag kommer jag faktiskt trotsa.
Känner bara hur ångesten kryper fram om jag är tvungen att gå och lägga mig nu.
Så jag får ta min helvetes morgon imorgon, för sedan är jag tillbaka till mina vanligt sovrutiner igen.