Helg ljuva helg!

Äntligen fredag! Som jag längtat.

Dagarna rusar iväg, och det har redan gått en månad sen jag fick reda på att vi skulle flytta. En lång och jobbig månad väntade jag mig, och det har det blivit på ett sätt faktist..

Jag älskar att ha någonting att längta efter,fast samtidigt inte. Den här gången har det varit jobbigt. Känns som jag inte har haft någonstans att bo på en hel månad. Våran lägenhet kändes helt plötsligt efter beskeded inte våran längre,inte mitt hem och inte hemtrevligt för fem öre.
Det har stått kartonger över hela lägenheten, man har inte kunnat använda någonting dom två senaste veckorna eftersom allting är ner packat.
Ett par har köpt våran lägenhet, så känslan att det inte är mitt hem längre, kommer nog upp på så sätt.
Man har inte haft lust att städa rummet eftersom det ska ner i en kartong snart, inte haft lust att byta sängkläder o.s.v
Jag har nu börjat fått ångest för sista natten i lägenheten. Hur sorligt kommer det inte bli. Tänker att jag aldrig mer kommer somna eller vakna upp där, aldrig mer äta frukost,lunch eller middag där. Aldrig mer få kliva in i den lägenheten som varit mitt hem dom senaste åren.

Men samtidgt är jag otroligt glad. Så jävla glad.
Jag får äntligen bo i hus igen.
Det känns lyx att få ha en altan, att få ha en tomt som man kan grilla på eller ligga och sola på.
Sen får jag för första gången på i ett relativt nybyggt hus. Allt är nytt och fräscht,snart..ska bara tapesera om mitt lila fettfläckiga rum med love-bordar först.

Nu måste jag bara stå ut dom sista dagarna fram till tisdag..sen är det dags!

Annars har min dag varit rätt så bra.
Vi hade provbakning igår och idag.
Provbakning är ett slags prov där vi har fått visa martina ( min lärare) Vad vi har lärt oss under våran gymnasietid. Genom att vi bakar, vi bakade winerbröd,bullar,tårtor och doppade bitar i choklad.
Men det var press..en sådan press som jag tycker är jättejobbigt.
Helt plösligt får man inte fråga saker som man är osäker på. Utan man så kunna just då. Allting.
Såklart när det verkligen gäller så blir det katastrof. Jag kommer inte ens ihåg hur man gör en kanelbulle. Kommer inte ihåg någonting. Jag blev osäker till tusen över allt jag gjorde. Är det de som kallas black-out?

Men men, jag hoppas jag blir godkänd otminstånde. Annars vet martina att jag tycker det är jobbigt at baka under press och stress, då gör jag ofta mycket slarvfel. Hoppas hon har hänsyn till det nu när hon ska betyg sätta mig.

Nu ska jag inte skriva någonting mera, för nu ska jag ta med buster och andreas hem till pappa. För där väntas pizza kväll. Mums och kul.