Förlåt!

Känner att jag vill be om ursäkt om det utalande jag vräkte ur mig av ren ilska angående det som hände min bror. Jag och min familj har gått för snabbt fram och dragit för snabba slutsatser,trots att uredningen inte är färdig.
Jag önskar att det som hände den natten aldrig hade hänt. Vårat liv har totalt vänts upp och ner. Vi känner räddsla och ilska. Vi känner oss ledsna och maktlösa.
Vi vet inte vart vi ska ta vägen. Jag önskar man kunde lägga ner allting och bara gå vidare,utan massa skit. Det som är skrämmande är att vi inte vet vem som kan ha gjort nått sånt fruktansvärt.Varför,av vilken anledning?
Önskar vi kunde lägga allt på hyllan och bara gå vidare,och låta allt vara som bortblåst. Låta varandra vara, och fortsätta leva som vi gjorde för några dagar sedan,innan allt hände.
Snälla!

Det är nu när man mår dåligt man märker hur många olika slags problem det finns. För en vecka sedan tyckte jag det var jobbigt för att det var mycket i skolan och över min kropp. MEN det är verkligen inte något problem eller något av må dåligt över jämfört med nu. Nu får jag känna på hur riktigt livet kan vara,det som man aldrig trodde kunde hända inom våran familj.När/Om jag slipper den här skiten och om jag känner att det är frid, då kommer jag verkligen tänka till, är det här verkligen jobbigt? Är det här verkligen ett problem som är värt att gräva ner sig för?

Önskar man kunde få bort den jobbigt klumpen i magen och känna att allt är frid. Snälla