Tråkiga besked...

En dag kvar till helgen idag då..skönt.

Igår åkte , andreas,bror,pappa och farbor-larry till leksand.
Vi hade ganska dålig tajming, vi var så glada i tisdags att vi skulle få slippa snö på vägarna. MEN när det var redo att åka drar det in världen "snöoväder" och vägarna fylldes med snö. Så mellan hallsta och sura och lite till gick det inte att köra snabbare en typ 50km/tim. Men som tur va så var gatorna lite bättre på vägen mot fagersta så det gick att köra lite fortare iallfall.
Vi stannade och åt i kupolen i borlänge. Först trodde vi inte att vi skulle hinna det, men det gjorde vi som tur va :) För jag skulle inte ha kunnat sitta och tittat på mathen med kurrande mage. Men vi kom fram i tid till arenan iallfall.
Mathen slutade med att leksand vann i saden. Och det tycker jag var rättvist. Leksing som jag är ;) hehe.
Men det som var tråkigt var att jag inte mådde så bra under matchen, jag hade världens mens-verk. Jag visste inte ett tag vart jag skulle ta vägen, vi var tvungna att fråga ambulans männen som sprang runt i arenan om dom hade en värk tablett på sig, det hade dom inte tyvärr =/ Men det gick över efter ett tag som tur va.
På vägen hem stannade vi på macdonalds. Sen somnade jag i bilen som vanligt, så det var jobbigt att kliva ut ur bilen sen. 01.00 var vi hemma så det var bara att krypa ner direkt.
Och som tur var slapp jag gå upp 6 idag, för jag hade andra ärenden idag så jag fick sova lite längre iallfall.

Och idag kom ett besked som jag mår väldigt väldigt dåligt över. Det är att dom ska sparka 140 st på kathal. Och på kanthal jobbar både min pappa och bror som har stor chans att bli sparkade.
Min bror spelar det egentligen ingen roll om han blir sparkad, eftersom han är ung och vill börja plugga.
Men det är värre för pappa, eftersom han närmar sig 50 års åldern, och då är det svårt att få jobb.
Pappa har jobbat inom kanthal i över 30 år. Men nu i sommras böt han jobb inom kanthal. Han blev tjänsteman istället. Vilket han har gått och drömt om att bli hur länge som helst. Han har haft många chanser förr att bli det, men han har inte vågat byta eftersom han var rädd för att nånting sånt här skulle hända,och nu händer de:(
Hoppas han tar det bra om han blir uppsagd.
Mår inte nån i min familj eller släkt eller nån som stor mig väldigt nära bra så mår jag lika dåligt,om inte sämre, eftersom jag är väldigt känslig.
Och jag längtar väldigt mycket till beskedet om vilka som får vara kvar, och får pappa vara kvar så skulle det beskedet vara som en julklappp till mig. Verkligen!!

Och ryggen är bra nu iallfall. Vilket jag tycker är skönt. Så nu behöver jag inte gå och oroa mig över det längre iallafall...istället kommer det andra saker såklart. Alltid är det nått....